Jag har en blogg, alltså finns jag

Om prick två veckor åker jag och en kär vän till mitt älskade Miami Beach i tre månader. Vad vi ska göra?

Inte ett piss.

Inte fjäska för chefen, inte köpa dyr kurslitteratur, inte ställa larmet, inte leta efter den perfekta vinterjackan, inte betala hyra, inte äta överkokt potatis, inte kolla termometern, inte behöva höra EMD på radion, inte se den nya säsongen av svenska Idol med nya töntar i kritstrecksrandiga hattar.

En tung dag vill jag att det svåraste beslutet ska vara huruvida jag ska smörja in mig i SPF 20 eller 25. Om jag ska ta med ananas- eller apelsinjuice i frysväskan till stranden. Det amerikanska eller kubanska frukoststället.

Här har jag tänkt rapportera om Det Nya Landet. Vad är på tapeten där borta? Vad äter de, vad lyssnar de på för musik, vad har de på sig. Jag menar, är det någon i Sverige som egentilgen vet vilken färg jag bör ha på grillzen för att inte bli utskrattad? Vilka seriemördare härjar just nu? Vi befinner oss trots allt i Dexters hemstad. Kändis- och fettospotting. Sistnämnda blir av tidigare erfarenheter av Det Nya Landet troligtvis överrepresenterat.

Sen kommer jag väl skriva en del om saker vi hittar på när vi får för oss att inte göra ingenting. Lite allmänna reflektioner.

Vi är hemma lagom till julskinkan, och om livet fortfarande är good då kanske jag fortsätter skriva.

Jiiippie!