fredag 13 november 2009

Grocery shopping


Åh, jag älskar att handla mat i det här landet. Speciellt på Publix. Jag ääälskar Publix.

För de första så har de precis allt. It's fuckin huge. För det andra så har de världens trevligaste personal som alltid ler, frågar hur man mår och om man behöver hjälp att hitta något. Are you finding everything okey miss? Just let me know otherwise, i'm Mario. Hemma får man ju springa runt i typ en kvart för att hitta någon att fråga var fan de gjort av peston liksom. Men inte på Publix. Där kan man nästan tro att det finns en anställd per kund.

Den brett leende kassörskan småpratar alltid, samtidigt som en välkammad pojke packar mina matvaror i plastpåsar som inte kostar ett öre. Miss, would you like me to carry these bags to your car? Om miss hade en bil skulle hon utnyttja detta erbjudande till fullo.

Och nu förstår väl även jag att det är nån sadistiskt skiftledare vid namn typ Boothcamp Blythe, givetvis med förflutet inom det militära, som piskat de anställde till denna perfektion. Hotat med push-ups och utebliven lön. Det gör inte så mycket, så länge jag får känna mig som en prinsessa varje gång jag handlar mat.

Bangs are back!


onsdag 11 november 2009

Aha-upplevelse



Jag har precis som de flesta andra ett antal filmer som jag kan se om och om igen. Flera av dem har funnits med sedan barndomen, och åker ofta på under regniga dagar då jag inte orkar tänka. Passar med andra ord utomordentligt bra på bakfyllan.

Den kanske främsta av dessa filmer var ett piratkopierat exemplar av The Goonies från 1985, som min styvpappa köpt under militärtjänst i Somalia. Och ja, jag trodde att "piratkopierad" innebar att män med bandana och träben hade kopierat kasetten i en kopiator.

Anyhow. Filmen är helt fantastisk. Den har allt; Spänning, romans, ett fetto stoppar allt han kan hitta i sin mun, ett missuppfattat missfoster i kedjor samt en helt övernaturligt söt pojke med astma. I mina små flickögon var Mikey, astmaboy, det vackraste jorden skådat. Jag var kär i honom, och kände alltid en strimma av svartsjuka när han blev upphånglad av en asjobbig cheerleeder i en av scenerna.

I dag fick jag i alla fall THE Aha-upplevelse. Min lilla Mikey är Samwize Gamgee, a.k.a. Frodos fula vän, i Lord of the Rings! Jaaaa jag vet, det här är bara chockerande för en gammal nörd som mig. Men jag var tvungen att lätta mitt hjärta. Det här var liskom min första kärlek, hur ska jag nu kunna lita på min intuition?

tisdag 10 november 2009

Get a life

Ida missade Miami, men jag tittar ändå på reality. Nu om en dvärg som letar bröllopsklänning. Jag säger då det.

måndag 9 november 2009

Ida


Ovädret fortsätter, jag och Kerstin regriderar framför Peter Pan.

Någon länkade en sida där man kan följa stormen, så nu har jag lite bättre koll. Den heter Ida, och hade top winds på 110 kph. Det vi känner nu är tydligen bara nån försmak, det rikiga eländet drar igång inom 24 timmar.

Sitter och funderar över hur mycket kaos det behöver vara för att det ska vara okej att krossa fönster på elektronikaffärer och sno saker. Måste det handla om jordens undergång, eller räcker en tropisk storm? Jag kan ju känna av stämningen lite sådär.

Jag tänker hur som helst leva på äckliga konserver de närmaste dagarna, mest för att riktigt komma i stämning. De ska ätas kalla, direkt ur burken. Cosy!

söndag 8 november 2009

Dagens höjdpunkt


Det är typ orkan ute, så dagen fick bestå av:

Fargo
Snapped
Dirty Dancing
Worlds strictest parents
Kardashians: The Wedding
Girls next door
Leave it to Lamas

Jag hade inte en aning om vilka Kardashians var innan jag kom hit, nu vet jag allt. Eller jag vet väl inte ett piss egentligen, men de är överallt. Familjen Kardashian har en reality där de gapar och skriker på varandra, men jag har inte den blekaste hur de blev kända från första början.

Nu har i alla fall Khloé Kardashian (den voluminösa viskande tjejen på bilden) gift sig med ett basketproffs som hon känt i tre veckor. I kväll kunde hela landet, inklusive jag, följde bröllopet med enorm spänning på E!. Man kan väl närmast likna det vid uppståndelsen runt Diana och prins Charles, back in 81'.

Det blir väl lite så i ett land utan monarker.

lördag 7 november 2009

Storis


Min syster är världens vackraste, och i dag blir hon 22 år gammal.

Hon har det absolut finaste hjärtat man kan tänka sig, och jag är så himla glad att just hon blev min syster.

Grattis storis!

På tapeten


Den här veckan sändes Diane Sawyers intervju med Rihanna, den första där hon pratar om misshandeln. Jag är så jävla insatt.

I korta drag så hade Brownieboy hållt på och skickat sms med nån tjej. Rihanna "woulden't drop it", och då smällde det.Han har tydligen bra simultanförmåga, eftersom han lyckas misshandla henne samtidigt som han kör. Han lyckas till och med bita (!?) henne. "He had no soul in his eyes" när han gjorde det.

De gör slut, blir tillsammans igen, gör slut igen. Detta trots att hon är "unuterly and unconditionally in love." Hon kan bara inte stå ut med tanken på vilket budskap hon sänder ut till andra kvinnor i samma situation, och vilka konsekvenser det kan få.

Usch. Näsduken åkte verkligen fram där ett tag, måste jag erkänna.

Sen är tydligen Dr Phil döende också. Det är mycket nu.

jobba?

Livet är chill när man inte ens vet om att det är helg.

torsdag 5 november 2009

Torsdag






Nu håller vi tummarna att pussyn Cristopher som alltid bölar får lämna Project Runway i kväll!
Auf wiedersehen.

Hal


Det här är Hal. Hal åkte på vår Greyhound. Hal har en freestyle. Hal har en cowboyhatt. Hal röker Marlboro Classics. Hal har varit i Vietnam. Hal har dödat gulingar.

Yeeah..I did Nam...Made a few kills actually...
Vad svarar man här? Way to go, Hal! Did you take any scalps? Nej, jag förblev tyst. Inte för att göra nåt slags statement, jag blev bara så satans ställd liksom. Pinsam tystnad.
Yeeah..Quite a war...

tisdag 3 november 2009

Rasbiologi

Tydligen ser jag ut att komma från Brasilien. Fyra av varandra oberoende personer har påpekat det under den här resan. Inte Argentina, inte Chile, inte Venezuela, eller ja, rätt och slätt Sydamerika. Väldigt specifikt Brasilien.

Halloween på Key West





Nu är jag tillbaka i Miami efter vår lilla minisemseter. Vad kan jag säga, det har varit helt underbart. Vi har gjort turistiga saker som att hyra cyklar, besöka landets sydligaste punkt, röka kubanska cigarrer, och fota män med strumpförsedda penisar.

torsdag 29 oktober 2009

Bröst och Hemingway



I morgon skuttar vi till Greyhound Station och tar bussen till mitt gamla kära Key West. Vi prickar den årliga festivalen Fantasy Fest, en crazyass halloweenfestival. Alla klär ut sig, och vältränade män i skinnstring kommer att kasta fula pärlhalsband mot ett hav av överförfriskade och bröstmålade hemmafruar i medelåldern. Hoppas på cat fight.

Det är ungefär som Pride festivalen, bara det att gaytemat inte är uttalat. Det är väl onödigt att ta det i klarspråk, det skulle ju utesluta alla köp- och resglada Republikaner där ute.

Jag har även tänkt gå förbi Hemingways gamla crib. Den där med ett körsbär på...

Sunny side up

onsdag 28 oktober 2009

Nyheterna

Nyhetsrapporterna här domineras helt och hållet av följande saker: Eventuellt slopande av sjukförsäkringen, antalet döda amerikanska soldater i mellanöstern, samt huruvida Lil Wayne kommer hamna bakom galler. Typ.

För mig är det lugnt om han åker dit. Han har redan uppfyllt sin mening med livet, i form av ett inhopp på en ny låt av Sean Kingston. Videon har inte kommit än, men de kanske kan fixa ett undantagstillstånd och få filma lite i hans cell.

tisdag 27 oktober 2009

Brev från bästa



Kan man mötas av en finare överraskning när man rutinmässigt öppnar postboxen?

Jag har känt Julia i fjorton år nu, och ja, jag kan väl mest likna henne vid ett riktigt fint årgångsvin. Hon blir bara bättre för varje år. Den här flaskan ska jag spara tills jag dör.

Bay Harbour (Butcher)



Ibland är Miami så vackert att jag får lite ont i hjärtat.

Jag undrar vilken som är Dexter Morgans båt. Jag ska nog leta upp den och skriva ett litet meddelande. Typ "ey dex...think ur doin a awesome job cleanin up the streets n all.big fan right here... the guy you got there in the bag surely had it comin... nicely cut..peace/ N"

söndag 25 oktober 2009

Pojkarna i mitt liv


Jag har alltid haft en ganska tydlig bild av hur min typ ser ut. Han är lång, med mörkt lockigt hår. Ja, han lyckas nästan ha svart hår, men ser liksom ändå svensk ut. Ruffsiga men ändå blanka lockar. Han är söt, inte snygg. Han ser snäll ut, men man kan ändå ana en liten djävul därinne.

Okej, jag inser här och nu att jag i princip beskriver en manlig version av mig själv. Hoppsan. Utom det där med längden då kanske.

Hur som helst. Det har i alla fall visat sig att det inte alls är den där killen jag faller för. Alltså, min utseendemässiga idealbild överensstämmer inte alls med verkligheten.

Så jag började fundera över vad det är som får mig att falla. Det har egentligen bara funnits tre pojkar i mitt liv, som faktiskt har betytt något på riktigt. Eller ja, överhuvudtaget. Jag kom hur som helst fram till att dessa pojkar har en hel del gemensamt.

Killen jag faller för är en arisk Socialdemokrat från Örebro län. Han är väldigt musikintresserad, himla snygg, och glad i alkoholen. Han är en bokmal med nån form av journalistiska ambitioner. Han har ett typiskt svenskt förnamn som börjar på bokstaven J, och är smått metrosexuell. Givetvis tycker han dessutom att jag är störst, bäst och vackrast i hela världen.

Detta kanske får bli en framtida kontaktannons.

lördag 24 oktober 2009

Hey




Jag har en ny guldbikini som får mig att se ut som ett luder, och nu ska jag äta frukost på kubansk restaurang. Life is good.

fredag 23 oktober 2009

Människor är idioter


Inget nytt där.

Hur extrema jubelidioter människor kan vara, har jag dock insett först nyligen. Det blir nämligen väldigt tydligt när man kollar på mitt absoluta favoritprogram här borta. Det heter Snapped, alltså ungefär Kukat ur, på ren svenska.

Varje avsnitt ägnas åt en enskilt mordutredning. Vi får se bilder från brottsplatsen (massor av blod), rekonstruktioner av dådet, autentiska förhör samt intervjuer med polis, anhöriga, och i bästa fall den urkukade själv. Jag har alltid tyckt att kriminologi och mordgåtor är helt fantastiskt spännande, så jag älskar det här programmet av hela mitt hjärta.

Det som dock slår mig under i princip varje avsnitt, är vilka fullkomliga idioter majoriteten av förövarna är. Det kanske främst bevisas av det faktum att de överhuvudtaget tycker att det är en bra idé att mörda någon, men jag syftar nu främst på själva utförandet. Tiden före, under, och efter mordet. Jag vet inte hur många av er där ute som just nu funderar på att mörda någon, men jag tycker hur som helst att vi kan lära av våra vänner på Snapped, och undvika följande missar:

En ung kvinna skjuter ihjäl båda sina föräldrar, efter att de bett henne bryta med kriminell pojkvän. Hon hävdar att hon sovit, och behandlas till en början som ett brottsoffer. Detta tills dess att hennes rosa morgonrock återfinns täckt med köttslamsor, blod och krutstänk. Var? I familjens privata soptunna.
Jag menar kooomigeen din dumma kossa! Hon kan väl åtminstone masa sig över till grannens soptunna, om hon nu är så jävla lat att hon inte orkar bränna upp den eller dylikt.

En man mördar sin hustru, och får därmed ut en saftig livförsäkring på 2,5 miljoner dollar. Han har inom två veckor bokat solsemester till Cancún, haft ett påkostat födelsekalas på en exklusiv klubb samt köpt en Porsche till sin nya flickvän.
Man kan ju åtminstone låta kroppen kallna först, liksom.

En lite äldre kvinna vill på grund av stundande vårdnadstvist med maken få denne ur världen. Hon är för mycket av en pussy för att göra det själv, och bestämmer sig därför att leta reda på en torped. Var och hur? Stupfull på krogen. Ingen på stället tog den högljudda kvinnan på allvar, tills hon några veckor senare dyker upp som sörjande änka på nyhetssändningarna.
Vi har alla gjort dumheter på fyllan; Hånglat med fula killar, fylleringt till exet, pissat i vår MacBook, gjort minnestatueringar till Michael Jacksons ära. Det kan orsaka en stark ångest följande dag, men inte mycket mer. När en potentiell följd till utspelet är dödsstraff, känns det dock som en bra idé att ligga lågt, och kanske skippa alltsammans.

Man mördar sin hustru efter ett otrohetsdrama, och begraver kroppen. Var? I parets trädgård.
Om man vill kan man se detta move som genialt. Det är för enkelt liksom. Dessvärre tror jag helt enkelt att han bara var ett jävla dumhuvud.

Golddigger hustru mördar sin 30 år äldre make genom att spetsa morgonjuicen med giftiga läkemedel. Hon låter sin egen husläkare, tillika älskare, skriva ut giftet. Den sörjande änkan beställer sedan en omgående kremering, och ringer i samma vända försäkringsbolaget för att kvittera ut fet livförsäkring.
Hallåå, det är 2009, apoteken är datoriserade och all sådan information lagras! Att hon utöver den lilla missen lägger en Helge Fossmo och kirrar livförsäkringen omgående, känns otroligt helt enkelt.

Sådär, det var min grundkurs i hur du undviker att åka dit.

måndag 19 oktober 2009

1990


Min lilla familj är världens bästa.
Bilden sitter på kylskåpet, så att jag aldrig glömmer det.

söndag 18 oktober 2009

Språkhjälp, tack!

Jag behöver hjälp från mina vänner som behärskar det spanska språket. Typ Sofia eller Julia.

Som jag nämnde tidigare så kom vår lilla granntand över med en fantastisk kaka. 94 bast är hon, helt otroligt. Snälla gud, gör så att jag också bakar kakor när jag närmar mig 100.
Hur som helst. Jag försöker skriva en liten tacklapp.

Jag återvände till min bästa vän under spansk undervisningen på högstadiet; http://babelfish.yahoo.com/translate

Den spottade ut följande:

¡Hola! Gracias tanto por la torta. Era una torta fantástica. Era muy agradable de usted. Tenga un día agradable. / Nadia y Kerstin

Är det grammatiskt upfuckat?

pusspuss

Dygnet




Det har varit ett väldigt bra dygn. Jag har unnat mig, som Jens brukar säga. I går unnade vi oss middag på en jättemysig Tapas Restaurang, därefter unnade jag mig ett par tights.

Idag har jag unnat mig skor, en väska och smaksatt kaffe. Chocolate & Rasberry och French Vanilla.

Som avslutning kom vår 94-åriga sötnos till granntant över med en kaka som hon hade bakat. Hon pratar inte ett ord engelska, så jag fick visa min tacksamhet i kindpussar istället.

Just nu kan livet inte bli mycket bättre.

lördag 17 oktober 2009

Tidsfördriv




Giftastankar


Mina senaste sökord på Google:
"Vigselring"
"Diamantring"
"Guldring"
"Guldring med diamant"
"Silverring"
"Exklusiva vigselringar"

Jag har även gjort den klassiskt tjejiga "stanna upp utanför juveleraren och lägga handen på glasrutan".

Om min framtida prins läser detta, så är den på bilden helt okej. 350 000 kronor sisådär. Jag har dessutom ganska små fingrar, sådant kan ju vara rätt bra att veta. Det vore ju oturligt om den lilla dyrgripen skulle glida av.

Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka detta. Freud skulle säkert säga nåt i stil med att det grundar sig i en längtan efter trygghet. Det är fullt möjligt, på något undermedvetet plan.

Eller så är jag kär, helt enkelt.

fredag 16 oktober 2009

Tiden går

Jag zappade nyss förbi Dancing with the stars på TVn. Chocken var total när ingen mindre än Aaron Carter svischade förbi i en intim tango. Han var pubertal! Adamsäpplet mätte överjordiska proportioner, och han hade sådan där sandkornsacne. Han ska vara 130 centimeter och pojksöt ju!

Jag menar, sist jag såg honom sjöng han "IIIIIIIIIII want candy" med heliumballongstämma.

Även den odrägliga tjockisungen i Two and a half men har vuxit till sig. Han är typ 16 nu.

Jag tycker allt det här är väldigt jobbigt. Det ger mig åldersnoja.

torsdag 15 oktober 2009

Folkhälsan

Mamman i reklamen för Nutella tycker att det är skitbra, eftersom hon kan "spread some on healthy foods, to make the children eat it. At breakfast, I can use all the help I can get."


Att nyttig mat är äckligt är ett vedertaget faktum i det här landet.

Nutelladoppad broccoli, någon?

onsdag 14 oktober 2009

Icke svenska män

Alla människor med bröst vet att semester söder om Danmark är lika med en enda sak; Sexuella trakasserier. Män som väser kissikissikissi, slickar sig runt munnen och med eld i blicken väser något på modersmålet.

Jag och min syster spenderade tre veckor i Grekland förra sommaren, och det går liksom inte att beskriva med ord. Det spelade ingen roll om vi var poststrandskabbiga så in i helvete, eller på väg ut. KISSIKISSIKISSI!!!
Sista veckan har min annars så timida syster fått nog. Hon hanterar detta genom att ge en "beundrare" fingret, sådär riktigt från botten av hjärtat, samtidigt som hon skriker diverse könsord på svenska. Hon gick i mina fotspår, och jag var så stolt.

Här är allt annorlunda. Eller snarare, jag hanterar det annorlunda. Jag älskar det.

Det handlar väl först och främst om att jag faktiskt förstår vad de säger nu. Istället för att ge mördarblicken, ler jag och vinkar tillbaka. Varför inte boosta självförtroendet lite, det är ju gratis liksom.

Besides, kan man annat än le mot någon som säger "ah,ah,ah girl. Look what god brought me today. I love how you're working that dress"?

En kille på Starbucks kom fram med en kaffe som han hade köpt åt mig. Jag såg nog lite besvärad ut, så han förklarade snabbt att han var på väg ut och bara tyckte att jag skulle ha den. Jag tackade, och tog emot. Inga skyldigheter, ingen roppe.

Jag har med andra ord bestämt mig för att sluta vara ett bitchass, och helt enkelt suga åt mig allt.

MAJOR CRISIS


Okej, detta är inte bra. Inteinteinte bra. Fanfanfan. Kukkukkuk.

Det handlar om strömmen. Det handlar om min bästa vän, en vit och smutsrosa epilator från Babyliss. Det handlar om att jag är halvgrek.

Den har nu såhär drygt tre veckor in i vistelsen börjat komma tillbaka; Pälsen. Jag bestämde mig därför att det var dags för en liten eppisession. No big deal, jag är så avtrubbad nu att jag knappt tycker att det gör ont längre.

Eppi hade dock andra planer. Rullbandet med minipincetterna rör sig långsammare än hjulen på en rullator, och det i vanliga fall hjärtskärande ljudet uteblev. v a d i h e l v e t e e e e e e e.

Jag inser ganska snabbt att det är strömmen som fuckar. USA har 120, Sverige 220-240.

Det kommer med andra ord gå runt en apkvinna på Miami Beach inom kort. Men jag får väl försöka vara positiv. Kanske kan jag börja arbeta för nån cirkus, tjäna lite extra cash. Jag kommer ju i alla fall inte behöva ha några kläder på mig. Skönt att slippa outfitångest, tvätt med mera.

lördag 10 oktober 2009

Diet Tribe

Ett av mina favoritprogram här borta är Diet Tribe. Det går ut på att den uberamerikanska muskelknutten Jessie (se bilden) ska få fem feta bästisar att gå ner i vikt. Det handlar om motsvarande 23 kilo på 120 dag, med undantag för Mary, eftersom hon är pygme. Eller ja, nästan. För henne räcker det hur som helst med motsvarande 14 kilo.

Varannan vecka redovisas resultaten i form av en offentlig weigh in. Förnedring, med andra ord.

Veckans nederlag blev 165 kilo tunga LaNessa Watson. På de två veckorna som passerat sedan den föregående förnedringen, hade LaNessa gått ner strax under ett halvt kilo. På två veckor.

LaNessa bryter ihop. Hon förstår verkligen ingenting; Hon har ju hållt sig till dieten, och dessutom tränat stenhårt!! Jessie försöker på ett artigt sätt berätta för den fylliga kvinnan att hon ljuger.

Ja...Rent matematiskt så stämmer det ju inte riktigt. Om du hållt dig till dina 1500 kalorier om dagen, plus träningsprogrammet, så borde du ha gått ner mer. Ganska så väldigt mycket mer..

Men LaNessa hör inte. Hon har skött sig. Hon har hållit dieten. Hon är förkrossad.

Förnekelse, det är starkt.

hjälp..


Nej, det är inte ett rivjärn. Det är min nya fotfil.

torsdag 8 oktober 2009

Himlen

Muskler



Min och Kerstins nya favvo är att packa picknickkorgen, och äta lunch i parken mellan stranden och Ocean Drive. Mat smakar bättre under palmer, liksom.

Där sitter vi och tittar på alla tjockisar som går förb.......Eller vänta! Nä, så är det ju inte alls!! För det existerar inga tjockisar på South Beach. De finns liksom inte. Antingen har Anna Skipper varit här och haft massträningsläger, eller så härjar nån ny massmördare som bara ger sig på feta. Jag måste säga att jag är besviken. Jag hade förväntat mig betydligt mycket mer av ett land där 74% av befolkningen är överviktiga. Skärpning!

Det är snarare tvärtom, faktiskt. Jag har, uppriktigt sagt, aldrig sett så mycket deffade människor på en så liten yta. Lägg då till att jag arbetat på ett gym.

Jag börjar nästan tro att det delas ut gratis anabola någonstans här i krokarna. Män som kvinnor; Alla har 12-pack. Eller, typ.

måndag 5 oktober 2009

Snuggie

Reklam på amerikansk TV utgörs till 90% av samma sak. Det rör sig antingen om någon form av friterad mat, främst olika typer av chicken wings, eller nån juice som ska göra det uthärdligt att få i sig de vidriga "9 servings of fruits and vegetables a day" som sägs vara nödvändiga.

Men de får alla ge vika, den här tar priset. Skulle verkligen kunna vara ett av de absolut sämsta bidragen till tv-serien Draknästet.


Fry


Bland det bästa med att vara på en tre månader lång solsemester, är att slippa solbrännahetsen. Med andra ord, den outtalade press alla semesterfirare har på sig att komma hem bruna och fräscha. Pressen som leder till ett tvångsmässigt solande, där solskyddsfaktor byts ut mot olivolja och solhatten mot folieplattan. Det handlar inte om att njuta av solens sköna strålar på en underbar strand, du vill bara bli så jävla brun. Museiebesök och kulinariska upplevelser som det nya landet erbjuder, prioriteras lätt bort. Allt för bikiniranden.

Problemet när man hetsar är ofta att pigmenten inte riktigt hinner med. Du bränner dig, och är snart lika krackelerad som Sahara öknen. Alternativt, lika rosa som skinka på burk.

Detta hände mig under en tidigare floridasemester med familjen. Vi hade varit borta i två veckor, när jag och Elektra insåg att vår bränna inte uppnådde den kaliber som skulle komma att förväntas av oss. Så med bara en vecka kvar i The Sunshine State bestämde vi oss för att Frya. Jag sparade sannerligen inte på krutet. Olivoljan smordes in grundligt, och i hörlurararna spelades en ljudbok för att distrahera mig från kroppens signaler av lidande. Timme ut, timme in. No mercy.

Jag såg efteråt att jag kanske hade brännt mig lite grand, men den riktiga chocken kommer inte förrens nästa morgon. Stora partier av min hårt förvärvade ansiktsbränna har helt enkelt lossnat. Jag ser skräcken i min moders ögon, när hon med fasa utbrister: "men herregud Nadia, det ser ju ut som att du blivit utsatt för en syraattack".
Sen var det ju det där med min mage. Hälften av magbrännan har flagat bort, medan resten fortfarande är på plats. Alltså, partiet runt revbenen är vitt som en bebisstjärt, medan resten är brunt. Jag kan mest likna synen vid en tigerkaka.

Men nu är det alltså andra bullar. Ingen ångest om det är dåligt väder. Vi går till stranden när vi känner för det. Tar ett dopp när det blir för varmt, äter lite Jello. Tar ett till dopp, kletar på lite mer SPF 30. Skrattar åt fula strandraggare, och slutligen så går vi hem när det blir för varmt. Det ska ju vara själva fan om den här brännan inte får sitta.

söndag 4 oktober 2009

Skön kille






















Den stjärten kunde man hoppa upp och sätta sig på.

fredag 2 oktober 2009

dollarkursen: 7.01

Jag har så smått börjat inse hur väldigt billigt vissa saker är här just nu. Första gången jag besökte USA var 1996, och dollarn låg då runt 10 kronor. Jag fick alltså lära mig att helt enkelt lägga till en nolla på det amerikanske priset, för att se vad det kostade i SEK. Not anymore!

Dessutom är de helt besatta av att ha REA. Just nu så är det nåt som heter midseason sale, vilket innebär 40-70 procents rabatt på massor av saker. Massor, verkligen.

Jag fick liksom örfila mig själv lite grand när jag stod och velade om jag skulle köpa Babydoll by YSL för motsvarande 240 kronor. Eller vad sägs om en iskaffe på Starbucks för 12 spänn? Eller kanske en skjorta från Ralph Lauren för 290?

Sen om man blir lite hungrig av all shopping kan man ju ta sig en underbar chicken ceasar salad för 40 riksdaler, eller bara en gigantisk pizzaslice för 14 kronor.

Me like.

onsdag 30 september 2009

Cajun BBQ chicken



Om jag av någon anledning döms till dödsstraff, kommer det här vara sista måltiden. Det kanske inte ser mycket ut för världen, men det är det absolut godaste jag vet. Mmmmmmmmmmmm.