Jag är tillbaka i civilisationen, efter en vecka ute i vildmarken. Det är faschinerande, alla män där uppe ser ut att vara tagna direkt ur serien Pistvakt. Speciellt nu under jakten. Livet där uppe är väldigt stilla, det mest spektakulära som hände var när jag blev omkörd av en pick-up. Den hade en, i allra högsta grad, död älg upp slängd på flaket. Dess ben spretade åt alla håll, och även om jag inte hann se, förutsätter jag att tungan hängde ut en bra bit och dinglade.Jag skrattade rått. Rått är verkligen ordet. Ett riktigt "MOAHAHAHAHAHA" från helvetet. Skrattet som den onde i Disneyfilmer alltid bestitter. Eller kanske mer som den lilla flickan i Exorcisten.
Sekunden senare blir jag rädd. Rädd för mig själv. Vem är jag? Har jag ett elakt litet barn inom mig som egentligen skulle vilja tortera kattungar? Har man några spärrar om man kan utfärda ett avgrundskratt, vid synen av ett stackars avrättat djur?
Innan jag fortsätter med packningen ska jag försöka hitta något form av 1,x,2-Psykopat Test här på internet. Nu håller vi tummarna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar