Earl med Cops-komplexet

Om det efter utresan på måndag inte kommer några fler inlägg behöver ni inte oroa er för att jag dött i en flygkrasch. Jag sitter helt enkelt fast hos Earl i Border Control på Miamis flygplats. Och nej, jag har inte planerat att resa med en yxa i handbagaget, och inte heller att bära en burka som ett fördomsexperiment mot det amerikanska systemet. Vi kommer helt enkelt ha haft oturen att pricka ett av Earls pass, just hans kö.

Jag mötte denna man då jag var 15 år gammal och skulle besöka min styvpappa, som bor i Florida. Passkontrollen. I Sverige brukar kontrollanten snegla på bilden för att sedan snabbt skicka en vidare, i Grekland har jag varit med om att de faktiskt sitter och sover. Men inte Earl.

Earl är fet. Inte överviktig, utan fet. Han har bulldogkinder och en sådan där övernaturligt frodig och välansad mustasch. En av typen som verkar vara enda kriteriet för att få medverka som polis i tv-serien Cops. Jag tänker såhär i efterhand att den tillkom som ett slags plåster på såren efter att ha underpresterat på fystesten till The Acadamy. På kinden har han ett ca 4 cm långt sträck i någon form av vitt pulver. Vad nu? Har varit och dragit en lina i flygplatsens konfiskeringsförråd, och glömt bort att kika sig i spegeln efteråt? Nej då. Svaret presenteras istället i form av en halväten donut med floursockertopping på skrivbordet. Även en Chocolateglaze ligger där och väntar på sitt öde.

So……………………..Nadia. What’s your purpose of visiting The United States of America? Han bläddrar i passet med sina flottiga små korvfingrar tills han kommer till sidan med namn och bild. Studerar noggrant. Jag förklarar att jag ska semestra och besöka min styvfar. Earl svarar inte, utan kontrar istället med en ytterst förvånad min. Han lägger ned passet, som för att visa allvaret i det jag just sagt, hans små grisögon vidgas. Tänk den look som Dr. Phil kör för att förlöjliga sina gäster. Ni vet, den när han höjer ögonbrynen till max och vänder sig bort från den skamsne ”patienten”, varpå publiken skrattar hysteriskt.

Här följer ett korsförhör. Earl försöker de närmsta 7 timmarna (okej, minuterarna) få mig att tvivla på min styvpappas goda karaktär. Goda intentioner. Jag försöker förklara för Earl att jag känt denna man sedan två års ålder, men han är ytterst skeptisk.
När jag efter vad som känns som en evighet, och bara sekunder från att kissa på mig av nervositet, lämnar båset har jag själv börjat tvivla. Kommer min styvpappa mörda mig? Hugga mig i småbitar och sprida ut mig i Golfströmmen? Han kommer ju åtminstone sälja min kropp till männen i grannskapet, det får jag väl nästan räkna med liksom.

Med andra ord, man vill inte hamna i Earls bås. Jag vill inte ens tänka på vilken potential han skulle kunna se i två unga tjejers liiite för långa vistelse i moders landet. Svartarbete. Underage drinking. Prostitution. Hans Cops-komplex skulle fullkomligt explodera.