Confession

Jag håller på att acklimatisera mig till Det Nya Landet. Sedan jag bokade biljetten i mitten av augusti har jag i princip lyssnat uteslutande på hiphop och RnB. Det är inget jag gör med flit, mitt finger styr sig själv dit i ipoden. Jag har inget val. Det dammar om mina indieskivor.

Jag skulle sätta alla låtar på både Akons och T.I.’s senaste plattor på Sing star. Ryggen mot skärmen med texten, that is.

Men sen kan man ju bli lite för anpassad. Det här är ett fenomen som ofta kan beskådas hos nyligen hemkomna Indienresenärer som funnit sig själva. Flipflops i läder och tunn batikklänning mitt i vintern liksom. Jag tänker därför använda listan här nere med varningssignaler, som ett litet note to self. Jag vet att jag gått för långt när jag:

Googlar ”Wu-tangbyxa+återförsäljare”
Har ett permanent plåster på vänster kind
Gör brades
Äter en bucket KTF-chicken till frukost
Lägger in silikon i stjärten
Stör mig på hur fult alla vita dansar
Har alla mina besparingar i kontanter
Byter namn på facebook till LaToya Sjöstedt
Tar sms-lån för att kunna dricka champagne till frukost varje dag
Diskuterar kostnaderna för en mörkbrun bodysuit nere på Miami ink.